Ur boken Guld från 2006 av Bodil Jönsson
Ur boken Människonära design från 2005 av Bodil Jönsson
Intervju (17 min) i p4extra med Tomas Sjödin som skrivit boken "Det är mycket man inte måste". Tomas föreslår vila FÖRE aktivitet samt schemalagd vila.
|
Skedteorin - ett sätt att beskriva för "friska" människor hur det känns att ha en sjukdom.
Det måste finnas dagar
då ingenting händer då kraven faller och ingen räknar vad du gjort eller inte gjort det måste finnas dagar då tankarna vingkläds då det etablerade inte gäller och ingen bryr sig om vad du bejakar eller förkastar det måste finnas dagar då bara du är viktig då relationerna vilar och ingen frågar vart du går eller inte går Av Lars Björklund |
"Jag har mina begär, men begären är inte hela jag. Jag har min smärta, men smärtan är inte hela jag. Jag har mitt lidande, men lidandet är inte hela jag. Jag har mitt arbete, men arbetet är inte hela jag. Jag presterar, men prestationerna är inte hela jag. Jag lever i min kropp, men kroppen är inte hela jag. Jag känner mina känslor, men känslorna är inte hela jag. Jag tänker mina tankar, men tankarna är inte hela jag. Vem är jag då? Jag är den som observerar mina begär, min smärta, mitt lidande, mitt arbete, mina prestationer, min kropp, mina känslor, mina tankar. Jag är den som är överordnad, som kan samordna olika delaspekter av min tillvaro. Vi kan kalla detta medvetenhet. Jag är medveten, alltså är jag." Ur ett häfte med Övningar i Basal Kroppskännedom (BK) från en stressmottagning |
Om det går för sakta så sänk farten!
Känslan av att det går sakta är ett tecken
på att man är på väg att stressa upp sig igen
och då ska man ta det lugnt
Känslan av att det går sakta är ett tecken
på att man är på väg att stressa upp sig igen
och då ska man ta det lugnt
"Fråga inte vad världen behöver. Fråga vad som gör Dig levande och börja göra det. Det världen behöver är människor som har blivit levande." Howard Thurman
”Så enkelt är det!” skriven av Börge Ring:
En man for på ett blixtbesök ut på landet till sin far som levde där med sina katter.
”Jag stannar inte länge här, jag har ont om tid idag, det snurrar runt mest hela tiden.
Jag sliter men får inget gjort, jag är ett nervvrak när som helst. "Säg, varifrån får du din stillhet?”
Den gamle lutar sig tillbaks.
”Lyssna nu på mig en stund, för det är faktiskt ganska enkelt.
När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag.
När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag.
När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag.
När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag.”
”Säg vad, är nu detta för prat? Jag gör ju likadant som du, men ändå når jag ingen stillhet.”
Den gamle lutar sig nu tillbaks.
”Lyssna nu på mig en stund, du gör det mesta annorlunda.
När du sover, vaknar du, när du vaknar tänker du.
När du tänker äter du, och när du äter, jobbar du.
När du jobbar drömmer du, när du drömmer, talar du.
När du talar, lyssnar du. När du lyssnar, sover du.
Men…
När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag.
När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag.
När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag.
När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag."
En man for på ett blixtbesök ut på landet till sin far som levde där med sina katter.
”Jag stannar inte länge här, jag har ont om tid idag, det snurrar runt mest hela tiden.
Jag sliter men får inget gjort, jag är ett nervvrak när som helst. "Säg, varifrån får du din stillhet?”
Den gamle lutar sig tillbaks.
”Lyssna nu på mig en stund, för det är faktiskt ganska enkelt.
När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag.
När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag.
När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag.
När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag.”
”Säg vad, är nu detta för prat? Jag gör ju likadant som du, men ändå når jag ingen stillhet.”
Den gamle lutar sig nu tillbaks.
”Lyssna nu på mig en stund, du gör det mesta annorlunda.
När du sover, vaknar du, när du vaknar tänker du.
När du tänker äter du, och när du äter, jobbar du.
När du jobbar drömmer du, när du drömmer, talar du.
När du talar, lyssnar du. När du lyssnar, sover du.
Men…
När jag sover, sover jag. När jag vaknar, vaknar jag.
När jag tänker, tänker jag. När jag äter, äter jag.
När jag jobbar, jobbar jag. När jag drömmer, drömmer jag.
När jag talar, talar jag. När jag lyssnar, lyssnar jag."
Ur Tomas Sjödins bok Det är mycket man inte måste.
"Sjuka människor beskylls ibland för att själva ha orsakat sin egen sjukdom.
– I eftertänksamhetens kranka blekhet tänker vi att det var den feta maten, saltet, rökningen, övervikten eller inaktiviteten, som var den direkta orsaken till grannens hjärtinfarkt. Han får skylla sig själv.
Denna hållning är helt felaktig, menar Ståle Fredriksen. Den leder till onödigt lidande och ett hårt samhälle. Inte nog med att de sjuka ska bära bördan att vara sjuka, de ska bära ansvaret för att själva ha orsakat sin sjukdom också.
Ståle Fredriksen menar att naturen snarare dömer som en domstol i Nordkorea än i Norge eller Sverige. Att du hamnar i fängelse behöver ju inte betyda att du har gjort något fel.
– Naturen är mäktig och villkorlig. Vi får inte alltid det vi har förtjänat. Den insikten bör vi ta till oss och visa mer förståelse inför andras lidande. Icke minst för att vi kan behöva den barmhärtigheten själva.
Din hälsa avgörs inte om du äter GI-bröd eller sirapslimpa, förklarar doktor Fredriksen. Livet är större än så." 2007 Ingen kan springa från oturen.
Guld 2006 av Bodil Jönsson
